Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion på en förlust av något slag. Sorg är alla de ofta motstridiga tankar och känslor som våra förluster väcker inom oss. Hur förlusterna upplevs är individuellt, men dödsfall och skilsmässor är oftast smärtsamma.

Ofta förknippas sorg med dödsfall och skilsmässor. Sorgereaktioner kan dock utlösas av en rad olika förluster och förändringar. Exempel på händelser som kan utlösa sorg är separationer, övergrepp av olika slag, relationsproblematik (till partner, föräldrar, barn, vänner, kollegor), egen eller annans sjukdom, att förlora ett husdjur eller att livet inte blev som man hade tänkt sig.

- En känsla av bedövning

- Humörsvängningar

- Koncentrationssvårigheter

- Oregelbunden sömn

- Förändrade matvanor

Barn upplever, precis som vuxna, normala och naturliga känslomässiga reaktioner vid förluster av olika slag. Barn behöver också bli mötta på ett bra sätt. Nedan finner du något av det vi vill förmedla kring att möta barn i sorg.

Det är okej att vara ledsen, och sorg är inget problem som behöver lösas. Stanna upp och lyssna till barnet. Bekräfta att det är okej att känna det barnet känner – vad det än är.

Ofta förknippar vi sorg med dödsfall, men sorgereaktioner kan utlösas av en rad olika förluster och förändringar. Dödsfall, skilsmässor, separationer, flytta, husdjurs död, förlust av tillit och trygghet är bara några av de olika händelser som kan utlösa sorg.

Exempel på vanliga reaktioner är en känsla av bedövning, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, förändrade matvanor, sömnförändringar, samt trötthet och energiförlust.

Jämför inte förluster för att minimera känslor, utan respektera var och ens unika upplevelse – oavsett anledning.

Fråga inte vad det är för fel, eftersom barnet automatiskt kommer att svara ”ingenting”. Kom inte med intellektuella kommentarer och ge inte några goda råd.

Tillåt känslomässiga reaktioner och uttryck utan att döma, analysera eller kritisera.

Säg aldrig "var inte ledsen" eller "var inte rädd"

Att säga sanningen kring din egen sorg kommer att skapa trygghet för ditt barn att berätta om hans eller hennes känslor. Barn gör som vi gör – inte som vi säger. Var inte stark för barnets skull, eftersom barnet då är starkt för din skull. Var ärlig med vad du känner!

Forcera inte ditt barn att prata, utan låt det få ta tid.

 

Ge stöd istället för tröst

Att krama och hålla om utan att klappa eller stryka tillåter känsloyttringar och distraherar inte barnet från sorgen.

Oftast räcker det att finnas till och erbjuda trygghet. Var ett hjärta med öron, utan mun.

Ofta är det bra att låt barnen se den döde på sjukhuset eller på bisittningen och att låta barnen vara med på begravningen. Kom dock ihåg att i förväg berätta för barnen vad de kan förvänta sig kommer att hända under dessa tillfällen.

Men det är klart, visst finns det några grundläggande villkor som vi behöver uppfylla. Vi behöver ta hand om våra husdjur, mata dem och uppfylla deras mest basala behov. Samtidigt har vi aldrig hört talas om hundar, katter, undulater eller hamstrar som dömt eller kritiserat sina ägare. Vad vi däremot vet är att människor ofta berättar sina mest intima hemligheter för sina husdjur. Till djuren uttrycker ägarna ofta sina sannaste och djupaste känslor. Ofta berättar de både utförligare och ärligare än de någonsin vågat göra inför sin familj eller sina vänner.

Vi känner också till hur oerhört viktiga husdjur kan vara för människor. Dels för alla ensamma, men också för de miljontals par som inte kunnat få barn och som istället blivit underbar husse och matte för sina husdjur. Relationer där djuren varit lika självklara familjemedlemmar som någonsin en annan människa.

Vi vet dessvärre även hur förödande sorgen efter ett husdjur kan vara. Vi har haft kursdeltagare vars största sorg var när hästen, hunden eller katten dog – som sörjde på samma sätt som om en mänsklig familjemedlem hade dött. Vi vet hur fästa människor kan bli vid sina husdjur. Att ibland även behöva fatta beslut om att ta bort ett husdjur för att minska dess lidande gör inte sorgen mindre.

Vi känner dessvärre även till hur sörjande djurägare ofta såras av okänsliga kommentarer. Saker som sägs i all välmening, till och med i syfte att vara stödjande, men som bara känns sårande. Kommentarer som ”det var ju bara en katt” eller ”varför skaffar du dig inte en ny hund?”.

Att minimera förlusten eller att försöka ersätta relationen med en ny förringar dock bara sorgen – vilket av den sörjande ofta upplevs som kränkande. Ingen skulle komma på tanken att säga ”det var ju bara ett barn” eller ”varför skaffar du dig inte ett nytt barn?”.

Att sörja ett husdjurs död är både normalt och naturligt. Eftersom vi i vår kultur ofta fått lära oss att undertrycka och dölja våra känslor, kan sörjande ibland uppleva det besvärande att bli ledsen. Speciellt när det ”bara” är ett husdjur som dött. Samtidigt vet vi att ett husdjurs död ofta producerar en enorm mängd starka känslor.

Dessa normala känslor av sorg ses ofta av samhället som något konstigt och avvikande. Vi behöver därför sträva efter att normalisera det som är naturligt. I annats fall kommer vi fortsätta behöva dölja och undertrycka våra känslor av sorg efter ett husdjurs död – för att inte uppfattas som svaga eller avvikande.

Kom ihåg nästa gång du träffar någon som nyligen mist ett husdjur: Det är inget fel på dem. Det är ”bara” hjärtan som är brustna. Försök inte förändra deras naturliga reaktion och försök inte minska deras smärta. Föreställ dig istället bilden av att vara ett hjärta med öron och lyssna till det som de vill berätta. Känslor behöver kommuniceras, inte undertryckas.