Katarina

När jag sökte mig till Ylva hade jag i stort sett gett upp. Provat allt. Jag var ledsen och besviken, men försökte låtsas som om att jag inte brydde mig så mycket.
Så fort jag såg något som inte var bra på mina arbetsplatser berättade jag det.

Det var aldrig populärt. Jag ansågs besvärlig och fick oftast inte vara kvar. Till slut vande jag mig vid det.

När jag startade min enskilda firma ganska sent i livet för att verkligen göra det jag ville och hjälpa andra var jag säker på att jag skulle lyckas. Jag hade genom åren gått i alternativ terapi, olika healingar, kurser för att skapa mitt drömliv, kurser för att ta bort negativa blockeringar etc. etc. Jag lärde känna mig själv ordentligt och hittade en tillit och mod att inte blunda för det jag såg och mötte hos mig själv. Samtidigt förstärktes även mina mediala sidor.

Det blev inte som jag tänkt och drömt om trots att jag gjort allt ”rätt” Resultaten uteblev fastän jag fick fin feedback på nätet. Till slut fick jag börja söka jobb igen och lägga ner firman. Känslan av misslyckande och att inte kunna göra det jag är här för, min livsuppgift var total. Sorgen och besvikelsen var så stor att jag medvetet valde att inte gå in i det och känna. Jag lade locket på. Jag sökte jobb och fick två jag trivs jättebra med som har med mina två andra stora intressen att göra.

På det ena träffade jag en cool kvinna som jobbade med hypnos i kombination med sorgeterapi. Den perfekta kombinationen för mig. Jag förstod att det här skulle kunna hjälpa på riktigt, att jag skulle kunna komma åt det som hela tiden stått i vägen för mig och som inget annat plockat fram. Det gjorde det. Jag är evigt tacksam både till mig själv och Ylva för att vi träffades och att jag valde att ge mig själv den här möjligheten. Utan egenvärde spelar det ingen roll vad du gör. Du kommer ändå inte att lyckas eftersom du inte tycker att du är värd det.

”Ylva leder mig ner i hypnosen genom att be mig fokusera på min andning allt djupare och ge några kommandon. Jag känner genast ett lugn i kroppen samtidigt som det känns som om jag är vaken. Det är jag inte. Jag kan inte kontrollera svaren utan jag hör dem som om jag är utomstående. Det är häftigt. En person har präglat hela mitt liv och där går vi in djupare. Jag känner hur all gammal ilska jag vet jag bär på börjar bubbla upp igen. Ylva leder mig och jag får verkligen känna hur jag har blivit sviken på alla det sätt och också höra den andra personens historia och bakgrund som jag inte visste så mycket om. Vi är ju alla präglade av våra familjer och dem av sina etc. Det visar sig att vi är lika svikna och besvikna båda två på olika sätt och vi har handskats med det på helt olika sätt.

Ylva frågar när det började och börjar räkna från 1. Hon ber mig stoppa när jag känner att det är stopp. 1 2 3 …..17 18 STOPP!

18 generationer tillbaka är vi. Jag känner mig som i ett vakum. Det är helt svart och tyst omkring mig. Var är du? Frågar Ylva. Jag ser mig omkring, men det är svart. Jag känner försiktigt på underlaget och möts av metall. Det är trångt och svårt att andas. Det känns som en tunna av något slag. En trång sådan. Med ens vet jag. Jag är satt i tunnan som är nedsänkt i djup lera för att dö. Det är en bestraffning för att jag som ung kvinna har vågat trotsa dem som bestämmer. Männen. Jag bor i en liten by på landsbygden. En by med en kyrka jag vägrar rätta mig efter. Därför ska jag dö. Ylva ställer frågor om livet i byn vilka som är där, vad som händer och hur jag känner. Jag svarar inifrån tunnan. Jag ger upp. Slappnar av. Jag är lugn trots att jag kommer att kvävas till döds. Det känns ganska skönt. Då slipper jag lida och plågas i alla fall. Jag har aldrig gillat kyrkan och det den står för. Det gör jag inte nu 2019 heller.

Det blir ljusare och nu befinner jag mig ute i naturen. Jag är arg och känner mig värdelös. Totalt. Ylva bekräftar. Du har inget egenvärde. Bom! Det känns i hjärtat och jag vet att det är sant. Sorgen och smärtan griper tag i mig. Hur länge har jag känt så? Jag visste inte ens att det var så illa. Tårarna stiger i ögonen. Nu tar vi reda på när det här började säger Ylva och börjar räkna igen. 1 2….9 STOPP!

Jag är ute på landsbygden igen utanför ett trähus. Det ligger lite avskilt från byn . Huset är fullt med kvinnor och män. Jag jobbar här. Som glädjeflicka. Prostituerad. Det är det enda jag kan göra. Det finns inget annat. Jag vet inget annat. Jag ser inget annat för mina döttrar heller. Om jag får några. Den som är bordellmamma är en välkänd person från min familj. Du igen. Det ante mig. Hon styr med järnhand och talar hela tiden om för mig och de andra flickorna hur glada vi ska vara som har det här jobbet. Hur andra inte ens har det. Vi blir hjärntvättade och lär oss glädjas åt det vi blir lärda att glädjas åt. Hon hånskrattar och bestraffar oss om vi vägrar lyda. Trots att det här är det enda jag vet känns det ändå fel någonstans. Jag kan inte sätta ord på det men det skaver. En man stiger in och jag tänker att det är en kund. Han har pondus. Jag vet inte vem det är. Ingen jag har sett förut. Han går fram till mig och säger jag inte ska vara där. Du har hamnat fel. Du vet, säger han och i samma sekund förstår jag att det är den skavande känslan han menar. Det stämmer. Jag vet. Han berättar hur livet kan vara och ju mer han berättar desto säkrare blir jag. Plötsligt är han borta. Men jag har fått en gåva. Jag har ett val. Jag får och kan välja. Jag väljer att gå. Och göra någonting annat. Mina barn kommer inte att leva som jag levt och inte deras heller.

Jag öppnar ögonen. 2 ½ timme har gått och jag känner mig slut. Men på ett behagligt sätt. Jag är lugn och glad och det känns faktiskt som om alla gammal ilska är borta. På riktigt. Jag har fått mina svar. Jag vet varför jag har fått kämpa så. Var det kommer ifrån. Det är en sorg jag fortfarande bär på men det känns så mycket lättare nu och jag vet att den kommer att klinga av helt. Att inte ha något egenvärde i kombination med enormt mycket gammal ilska är en utmanande situation.

Det har nu gått 3 månader sedan jag var hos Ylva och jag mår jättebra. Ilskan är borta och i och med det känner jag mig befriad och har ett konstant lugn i kroppen. Taggarna jag så lätt fällde ut utan att ens veta om det, är infällda för gott. Jag tänker inte så mycket längre utan är här och nu. Jag kan skapa mitt liv med nya förutsättningar. En hel del har jag missat på grund av avsaknad av egenvärde. Det är sorgligt men jag är en medial coach själv och har insett att det är en del av det jag kom hit för att uppleva och växa som själ. Hur det är att leva utan egenvärde. Det vet jag allt om.

Jag blev redan första veckan efter besöket tillfrågad om jag ville ha en fast tjänst på ett roligt jobb jag redan hade timmar på och jag har fått ytterligare förfrågningar. Jag har känt ett behov av att vila från healing ett tag nu eftersom vi gick så djupt och det var så mycket som löstes upp. Behovet av att söka efter svar har jag inte längre. Nu handlar det om att skapa. Jag är övertygad om att allt gott som kommit efteråt har att göra med den nya energi jag utstrålar nu. Jag möter så klart utmaningar i vardagen men jag tänker och känner inte på samma sätt om dem längre och det är en enorm befrielse. Jag känner mig som en cool stark och stolt kvinna och det är det jag är.”